La Tierra

Jag drömde om verkligheten på en annan planet.
Det var precis så som här, på Jorden
fast annorlunda.
Alla pratade spanska och lite italienska. Jag satt inne i ett rum med ett fönster.
I fönstret stod N och gjorde grimaser
och i mitt knä hade jag min dator.
Jag satt och skrev med Idas J
och han uppdaterade mig om verkligheten.
"Du måste kunna släppa taget om det förflutna
om du vill ha något med framtiden att göra."

/M.

Cicatrice.

Det var som i en svart/vit film.
Jag hade på mig min lillebrors svarta hoodie med jeansvästen över. I drömmen hade jag redan satt in nitarna i västen som jag har planerat på att göra ett tag.
Vi stod och hängde utanför en pizzeria, alla med en varsin Marlboro mellan fingrarna.
Jag hade ärr runt om på båda handlederna.
Jag hade skärt av mig händerna och sedan sytt fast dem igen med svart tråd.
Djupa andetag, glöden och röken från röda läppar.
Då fick man syn på en
Olympos.
"Du har väldigt vackra ärr,
skulle jag kunna få fotografera dig?"

/M.

Psykdröm #4

Helvetet.
Sömnlösa, drömfyllda nätter.
Inte nu igen.
Mardrömmarna är tillbaka och dom krälar över mig som slemmiga spyende varelser innan jag ens somnat.

Inatt drömde jag om träd. Stora, gamla, svarta träd. Ett döende träd med tjocka spretiga grenar som blivit alldeles sköra av tiden att stå livlösa i tomheten.
Trädet har inga löv, men det är smyckat ändå. På det mest otänkbara sätt.
Rep och snaror hänger ner från de livlösa grenarna.
Snälla väck mig, jag vill inte drömma mer. Vill inte veta mer.
Livlösa kroppar i repen.
Väck mig.
Livet rinner ur deras gapande munnar.
Ner genom tomheten på marken.

Skammen stiger och svärtar ner.
Jag vet så väl vilka de tomma liven på marken tillhör.
Äckel. Ångest. Skuldkänslor. Trötthet

//S

Det var på en klippa. Det var på en klippa i Bilbao.

Du stod och höll om mig
så att inte stormen skulle putta i mig i det vilda havet.
Vågorna blev större och större
och jag kunde inte sluta gråta.
Du höll fortfarande om mig och smekte mitt hår
och pussade mig försiktigt på pannan.
"Cálmate, pequeña. O si no las olas del mar y las lágrimas de tus ojos
formaran una inundación", viskade du.
Jag grävde mig djupare i din famn
och höll andan.

/M.