Psykdröm #4

Helvetet.
Sömnlösa, drömfyllda nätter.
Inte nu igen.
Mardrömmarna är tillbaka och dom krälar över mig som slemmiga spyende varelser innan jag ens somnat.

Inatt drömde jag om träd. Stora, gamla, svarta träd. Ett döende träd med tjocka spretiga grenar som blivit alldeles sköra av tiden att stå livlösa i tomheten.
Trädet har inga löv, men det är smyckat ändå. På det mest otänkbara sätt.
Rep och snaror hänger ner från de livlösa grenarna.
Snälla väck mig, jag vill inte drömma mer. Vill inte veta mer.
Livlösa kroppar i repen.
Väck mig.
Livet rinner ur deras gapande munnar.
Ner genom tomheten på marken.

Skammen stiger och svärtar ner.
Jag vet så väl vilka de tomma liven på marken tillhör.
Äckel. Ångest. Skuldkänslor. Trötthet

//S